Hur hemskt är det verkligen att placera folk, individer i olika fack. Placera dom i kategorier. Är inte vi alla olika sorters människor? Vi kan inte vara samma bara för att vi alla hör ihop, har någonting gemensamt. Är det så negativt att fint placera människor i olika rum, olika stora, med olika dekorationer, olika många fönster, olika mjuka golv, olika hårda dörrar? Vi befinner oss trotts allt i ett och samma hus och har tillgång till att knacka på varandras dörrar, väggar. Vi finner våra rumskompisar som vi trivs med, som hör ihop med samma rum. Det verkar skrämmande för många, att placeras i fack. Troligtvis för att tanken minskar individens syn på sin speciella självbild. Är inte vi alla speciella på något vis? Är inte vi alla förutsägbara, i våra bekväma rum, som inte får nämnas av den speciella anledningen..?