Hej mitt vinterland, nu är jag här.

Notes:

Jag minns hennes första kärlek. Den nästan ramar in hennes mänsklighet för han gjorde henne så sårbar. Ett under att han lyckades med just det hjärta. Hon föll inte alls direkt, men han var såld. Hon hade aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet. Kanske man kan bli förälskad så, men kärleken växer fram som cancer i varje liten kroppsdel. Bildas runt kring hjärtat, gör hjärtslagen svaga, nervösa, sprider sig till lungorna så vi tappar andetagen. Tillslut känner vi hur hela kroppen bedövas av varje kyss, från läpparna till knävecken. Som ett rus av sockerdricka som skrämmer livet ut vartenda tvivel. Man måste dö några gången innan man kan börja leva, eller hur var det nu?