Mitt liv är som ditt, med brist på kärleks ord där inga tårar rinner fritt. Egot är mitt svärd, och jag dräper er kritik. Men jag somnar med den tanken att jag aldrig kommer dit. Jag bearbetar proseccen som ska göra mig klar, jag biter hårt och hoppar högt men förnekar mina drag.Ordet är mitt och jag hugger mitt bröst, jag komplicerar det jag vet så ni ignorerar min röst. Men öppna era ögon och se, ingen vet mer än den som vågar be.